Frågade sonen, fem år, vad han önskar och längtar efter det nya året 2009, tänkte att “gå på hockeyskola, åka på semester, få en fotboll eller ett syskon” skulle dyka upp. Istället hördes klart och bestämt:
“Jag önskar mig ett stort öra som jag kan peta i!”.
..eeeh?
Var på jobbet igår, för att liksom värma upp hjärnan. Gick inte så bra, kände mig mest snurrig i huvudet.. Att vara ledig så länge fick sina effekter. Efter några dagars förvirring fick jag lite luftombyte i hjärnan, och tankar, idéer och bilder som INTE handlade om jobbet strömmade in med den fräscha fläkten. Märklig känsla. Bland annat vaknade en bokidé som jag burit på länge ur sin vintervila och det känns som att sidorna börjar ta form på riktigt. I mitt huvud alltså.
Men hur ska jag orka? Hur ska jag hinna? Försöker ju redan med den svåra konstarten att jobba heltid, vara mamma, fru, träna både barn i att äta eller åtminstone sitta på stolen minst en minut och mig själv för att inte hamna i totalt fysiskt förfall.. var kommer “förverkliga idéer” in i den ekvationen?
Hur gör ni? Hur orkar ni? Att sluta jobba och skriva böcker på heltid är inte aktuellt för mig, jag älskar mitt jobb. Att bara strunta i idéerna känns inte heller lockande. Trippeltusendubbelarete? Eller vad är tricket för att lyckas?
ok, dags att springa ut i köket och lägga mig i kaoset där sonen fikar varm choklad och mackor med sin bästis, underbart charmiga Wilma, full av klokhet!
För några år sen ville jag prova yoga, som alla haussade till skyarna. Det kändes som att man inte var riktigt lyckad, vare sig som privatperson eller i karriären, om man inte yogade, drack thé och hade trendiga, snygga yogakläder. Självklart ville jag vara med! Full av förväntan satt jag i en sal fylld till bredden med kvinnor i alla åldrar och skick. Svag musik i bakgrunden. Tända ljus och blommor framme vid podiet. Sen skuttar en senig liten karl i för korta shorts in, sätter sig med benen i kors (jodå, vi bjöds på hela härligheten) och utbrister, med vek stämma; “hejsan alla mina yogisar!”.
Stopp, rött ljus, no way. Jag är inte din lilla yogis. Tittade mig omkring, för att kanske möta blicken hos någon annan som också protesterade inombords, men alla var fullt upptagna med att mumla mantran. Så, mitt första möte med yogan blev mitt sista..
Fram tills i höstas, då jag gick light-vägen och provade sats-yoga. Instruktören Agnes i Stockholm är helt fantastisk, och jag har börjat ta detta till mitt hjärta - och kroppen älskar det! Efter en sjukdom har jag både stela höfter och dålig balans, men efter bara några få pass känns allt mycket mycket bättre.
Är du inte redan en inbiten yogis vill jag uppmuntra dig att våga prova! Eller tillhör du kretsen som hållit på i flera tusen år redan? Har du några tips till mig på yogaformer eller en bra yoga-studio i stockholm? För nu är jag redo att lära mig mer. Bara inte av en gubbe som visar hela paketet:-)).
Idag blev det inget av den planerade löpturen. Mannen i mitt liv var magsjuk och således sängliggande hela dan. Sonen bröt ihop av besvikelse, för de hade planerat att åka skridskor hela dan. Det var bara för mamma Jessica att ta på sig långkalsingar, koka varmt thé och ta bussen bort till Vasaparken. Där har jag hejat, tröstat, serverat picknick och lekt hockeymålvakt hela dan, och belöningen kom när sonen tittade upp efter några timmar och sa “det är minst lika roligt att spela hockey med dig mamma”. Yippeee!! Jag som inte ens kan åka skridskor, jag dög ändå! Måste erkänna att jag är rädd för fotbollar och hockeypuckar (j-lar vad fort de kommer flygandes) men att vara mamma till en sporttoking är sååå roligt! Ser fram emot många år av träningar och matcher - jag kan inte spela, men är en jäkel på att heja!!
Så. Ingen motion men massor av skratt och extra syre i lungorna, inte illa för hälsan det heller! Ikväll håller vi tummarna för att Frölunda slår Linköping hemma i scandinavium!
Jag har aldrig sprungit så långsamt i hela mitt liv tror jag. Fem kilometer masade jag mig runt i det ljuvligt soliga västkustvädret, med havet till vänster och en känsla av att det är precis såhär livet ska vara. Efter ett låååångt uppehåll på grund av för mycket jobb, en för jobbig förkylning och för mycket liv som kom i vägen var detta den perfekta starten på det nya året. Att sätta ena foten före den andra och komma igång igen!
Har anmält mig till ett millopp i slutet av mars, och ska nu fokusera på att komma i form tills dess. För att springa och yoga kommer att bli helt nödvändigt om jag ska orka med det jobbtempo jag börjat acceptera är mitt. Gillar att jobba hårt,i ett högt och något pressat tempo. Mitt nyårslöfte är därför att bli bättre på att samla kraft. Fysisk kraft blir mental kraft, och löpturerna innebär varje gång att något jag klurar på för stunden får sin lösning, eller att nya idéer föds.
Ja, inte ännu, men snart.. har beställt en varannan-veckas-prenumeration av tjänsten Middagsfrid. De skapar veckomatsedlar, handlar (ekologiskt och nyttigt) och levererar ända hem till dörren. Laga får man tyvärr göra själv fortfarande… Jag brukade tidigare lägga mycket tid på att göra egna matlistor, veckohandla, göra storkok och alltid ligga steget före så att vi hade egengjord müsli, hembakt bröd och hela kitet med nyttig och god mat. Det var längesen, känns det som. Livet är liksom inte riktigt i fas ännu, med nytt jobb och en flytt runt hörnet. Och att bara äta fil eller färdiga köttbullar varje dag, det är inte riktigt min melodi heller.
Så nu lääängtar jag till nästa vecka. Hoppas det blir gott!
Jag måste erkänna, jag avskyr när folk skriker på mig. Avskyr. En del människor har förmågan att alltid ta ett steg tillbaka och betrakta situationer lite utifrån.. “jaha, nu blev min chef sådär arg och höjer rösten, men det handlar inte om mig utan bla bla bla..”. De liksom analyserar och förstår samtidigt som det händer, därför verkar de heller inte bli emotionellt drabbade av den andres upprörda känslor. Jag tillhör inte den kategorin. Jag drar in huvudet som en skrämd sköldpadda, förväntar mig det värsta och blir som ett barn igen.. Får ont i magen, hjärtklappning och blir lite förvirrad. Jag kan höra till och med om någon skriker via ett mejl eller sms, bokstäver som bokstäver, ord som ord, kraften i dem finns kvar oavsett hur de kommer fram.
Det här känns inte som ett smart beteende. Ofta kan jag förlora min professionella pondus för en kort stund, speciellt om det är någon jag ser upp till som tappar fattningen. Inte förrän jag kommer hem och får prata några rundor med min kloka man, springa en runda eller spela fotboll med sonen får jag lite distans till vad som hänt. Ofta var det inte så allvarligt, kanske inte ens mitt fel.. ändå drabbas jag så hårt. Det här känns inte så smart!
Någon som har kloka tips och goda råd för hur man hanterar andras starka känslor i arbetslivet, utan att själv bli en “liten flicka” igen?
Är det åldern? Är det att jag alltid kånkar omkring på dator, träningskläder, matkassar, barn, barnets cykel, barnets leksker/kläder/skor som han inte har lust att bära själv just då? Eller är det bara ren och skär lättja, att jag inte tränat tillräckligt, som gör att jag det senaste halvåret haft ont både här och där?
Det började i hälen. Spred sig vidare ut i foten, sen till höften, ryggen, axlarna och handlederna. Då startade jag “Operation Bli Av med Den Jäkla Smärtan” och jag har provat en mängd varianter. Här är några tips på vad ni kan göra (eller undvika!) för att bli av med smärta orsakad av modern livsstil:
Yoga - jag har aldrig testat tidigare, har mest kört explosiva och högintensiva träningsformer. Men, jag inser att energikrävande träning i ett livspussel som präglas av högt tempo, bullrig stadsmiljö och stress, får kroppen att längta efter det som GER energi, som blir antioxidativ för cellerna. På samma tema har jag också provat Do In, Qigong och Body Balance och jag vill verkligen lyfta fram just Do In. Vilket för oss till nästa tips:
Yasuragi - har du möjlighet, åk hit! De har en bred meny av aktiviteter och du har stora möjligheter att hitta något nytt och givande. Jag fastnade för Do In, en form av massage/avslappning du ger dig själv. Det var så enkelt, du kan välja hela programmet eller delar du behöver för stunden, och bara dra dig undan en stund. Gör tillsammans med barnen! Eller före ett viktigt möte, för att samla kraften i kroppen. När jag skulle visa fyraåringen stirrade han dock storögt på hur jag slog på mitt huvud och i ansiktet (med fingertopparna, inte så blodigt som det låter!) och sa snart “sluta, du är läskig”! Så, försök hitta en lugn plats där du kan vara ifred fem minuter.
Varma bad; har du inte badkar så finns de mest fantastiska varma utomhusbaden på Yasuragi. Eller investera några hundralappar och boka ett kurbad på närmaste spa - vattnet, värmen och dofter gör underverk med både kropp och sinne.
Och glöm inte den kylande gelen Ice Power, som fungerar lokalbedövande och behandlande. Den är fantastisk! Speciellt när det kanske ömmar och du inte kan sova.
Så tänkte jag före mitt besök hos Carola Petrini Schriwer, medicinsk fotvårdsterapeut på Kungsholmen i Stockholm. Men, jag skulle skriva en artikel om fotvård och eftersom jag dessutom efter ganska mycket löpträning på asfalt fått ont så passade det bra. Även om jag tyckte det kändes lite pinsamt, fötter är på något sätt så intimt.. Och så har jag en bild av att en fotvårdsterapeut är en fd utbränd dam som öppnat ett rum i en källare någonstans och mest bara håller rent fossingarna på äldre. Fördomar! Jag vet!
Och måste nu även be om ursäkt. För hos Carola, en mycket energisk fd hälsojournalist (!!!) är det snyggt och stilrent, mer spa-känsla en stofilvarning. Och hon filade, skar, undersökte, masserade… Fick reda på saker jag aldrig kunnat ana, t ex att jag blivit lite plattfotad efter min graviditet… hon rekommenderade inlägg när jag springer. tipsade om övningar och stretching enbart för fötterna. Och de känns mjukare än jag trodde möjligt, fortfarande några dagar efteråt. Hade ingen aning om att mina fötter längtade så mycket efter det här, jag är snart en trogen kund!
och så berättade Carola att det sällan är skorna som är boven när man får ont, utan det hårda underlaget vi går omkring på dagarna i ända. Puh! Jag som trodde att jag nu skulle bli förpassad till Scholl och Ecco resten av livet, men italienska läderskor kan man fortfarande gå igång på!!
Nu ska jag klappra iväg på höga klackar men med mjuka fötter och hämta orsaken till min plattfotade framfart i livet! Dagis nästa!!
Ayurveda är en urgammal indisk hälsolära, som betyder kunskap om livet och beskriver människan som en helhet. Det handlar om anatomi, biologi, kost och hygien, och hur man på bästa sätt finner balans för att uppnå hälsa och harmoni.
Olika personlighetstyper
Du kan använda ayurveda för en känsla av välbefinnande och gå på en avkopplande oljemassage, äta en vällagad vegetarisk lunch eller byta ut fredagsdrinken mot en svalkande lassi, Indiens nationaldryck. Vill du utforska din kropp och personlighet lite mer kan du ta reda på din dosha. Inom ayurveda anser man att varje människa har medfödda egenskaper, som man bär med sig hela livet. Vid påfrestningar reagerar den del av kroppen som är svagast, därför delas kroppen in i tre typer, s k doshor; kapha, pitta och vata.
Men Ayurveda kan även påverka livet ännu djupare. Läkaren Christina Doctare, traditionellt skolad i västerländsk medicin, åkte till Kerala i Indien och blev där, efter tio veckors behandling, botad från sin astma, sin fibromyalgi och sin tinnitus. Sedan dess har hon skrivit böcker och hållit föredrag för att berätta om sina upplevelser och hon har också undervisat i integrativ medicin på Karolinska Institutet.
”Efter den första kuren var jag frisk och hade dessutom gått ner tio kilo och såg tio år yngre ut! Sedan dess mår jag fysiskt bra, men här hemma har jag inte kunnat leva på strikt vegankost som i Indien, så jag har haft svårt att hålla vikten”, berättar hon.
Christina har skrivit en bok, ”Vägen till hälsa” om sina upplevelser.
”För den som är nyfiken på ayurveda är det en bra början att läsa boken. Där beskriver jag hur behandlingen gick till, och jag jämför också den indiska läkekonsten med vår västerländska sjukvård”.
Ayurveda har hjälpt människor i tusentals år, och du kan välja sköna behandlingar som ökar ditt välbefinnande eller så kan du omfamna en hel livsstil. Oavsett så har du spännande, nya möjligheter att utforska!
(artikeln publiceras i oktobers nr av Populär Hälsa)
